Fulkultur?
111-115

Jag forstätter min lista över mitt 2000-tals viktigaste låtar, vi är framme på plats 111:

 

111. Lil Wayne - Drop The World (2009)
Lil Wayne och Eminem tillsammans kan inte gå fel verkar det som. Att Lil Wayne svär som en borstbindare och är en av dom coolaste snubbarna i världen skadar ju inte heller. Fet låt.

 

112. Laleh - Bjurö Klubb (2009)
Jag har aldrig riktigt hajat till på Laleh eller hennes tidigare låtar. Men Bjurö Klubb nådde mig, mitt i en bakfull dimma, eller var det en feberdröm? Den träffade mig i alla fall, och den lättade upp många nätter på jobbet genom att dyka upp på radion titt som tätt, som en räddare i nöden.

 

113. System of a down - Prison song (2001)
Jag kommer ihåg första gången jag hörde System of a Down och platsen jag befann mig på. Det var just Prison song. Och jag fattade ingenting. Den är helt schizofren i alla sina skiften och nyanser. Men det satte sig djupt inne i minnet, för alltid.

 

114. Dropkick Murphys - The Rocky Road to Dublin (2001)
Ännu trad-låt med Dropkick Murphys på listan. Den och hela Sing loud, sing proud-plattan betydde väldigt mycket för mig. Jag hittade någon slags identitet och gemenskap i musiken som betydde mycket när man var 16 år.

 

115. Rammstein – Sonne (2001)
Videon till Sonne är en bisarr Snövit-historia, och den summerar Rammstein ganska bra. De borde egentligen vara för mycket. Det öser på med för mycket dist på gitarrerna, för mycket teater, för mycket muskler, körerna, stråkarna? Det hade aldrig funkat på engelska, den tyska pondusen behövs för att hålla uppe Rammstein. Och det funkar så jävla bra, och blir ibland helt överväldigande bra.